Senast publicerat
Senast publicerat:

Skjutförbud på nya AK 24 – problem med fördröjd avfyrning

Den nya automatkarbinen 24, AK 24, har fått skjutförbud. Detta efter att det uppmärksammats problem med fördröjning mellan det att avtryckaren trycks in och skottet går av. Nu ska samtliga vapen undersökas och i väntan på genomförd kontroll kommer nyinryckta värnpliktiga inledningsvis att tilldelas AK 5 eller AK 4, berättar regementsförvaltare Henrik Lundin, införandeledare för eldhandvapen.

Josefine Owetz
Den 28 februari fick den nya automatkarbinen 24, AK 24, skjutförbud.

Foto: Johanna Wallén/Försvarsmakten.

Efter årsskiftet har införandet av den nya automatkarbinen 24, Ak 24, påbörjats på bredd ute på förbanden och inryckande värnpliktiga har tilldelats de nya vapnen.

Men för några veckor sedan upptäcktes problem med avfyrningsinrättningen på några vapen och sedan slutet av februari råder det skjutförbud på AK 24, något som DN var först att rapportera om.

– Felfunktionen uppstår sannolikt i avfyrningsinrättningen. Följden blir en fördröjd avfyrning, från det att man trycker på avtryckaren blir det en fördröjning på upp till några sekunder innan skott går av. Det anses därför vara en säkerhetsrisk att använda vapnet och detta kräver åtgärder omedelbart för att förhindra tillbud eller olyckor, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, nytillträdd införandeledare för eldhandvapen i Försvarsmakten.

Vilka risker innebär fördröjd avfyrning?

– Riskerna är att man inte har en kontrollerad eldgivning. Ytterst kan det innebära att jag riktar vapnet mot ett mål, verkar och tror att jag avfyrat men sedan kommer inget skott. Jag misstänker då eldavbrott och med rörelse i vapnet så kan pipan riktas åt sidan och skott kan avlossas i fel riktning om jag ännu inte släppt avtryckaren.

Beslutet om omedelbart skjutförbud fattades den 28 februari av chefen för Försvarsmaktens Marksäkerhetssektion. Utöver problemen med fördröjd avfyrning har även ytterligare fel inrapporterats, däribland lossad pipa och gasblock med dålig fastsättning.

Problemen är inte kända sedan tidigare och har inte noterats vid maxtester som genomförts av industrin eller vid provturskommandot, som pågått sedan förra sommaren på fyra utvalda förband. Resultaten från de plutonförsök med AK 24 som genomförts har varit bra, berättar Henrik Lundin.

Vi gör vad vi kan och tillsammans med försvarsindustrin, leverantör och spetskompetens bland tekniker kommer vi att reda ut det här

Hur ser du på denna uppkomna situation?

– Jag tycker att det är olyckligt. Vi hade andra förhoppningar och en annan tro. Vi har haft bra resultat från provturskommandot och med utgångspunkt i att resultaten gick så pass bra där så kunde vi tempoväxla för att få ut vapnen till intrycket av plutonsbefäl efter nyår. Men nu är situationen här och den måste hanteras, säger Henrik Lundin och fortsätter:

Liknande läsning:

– Vi gör vad vi kan och tillsammans med försvarsindustrin, leverantör och spetskompetens bland tekniker kommer vi att reda ut det här. Jag förstår att det här ifrågasätter systemets riktighet och det är nu viktigt att vi gör det vi kan för att åtgärda det här så att man känner förtroende för det vapen man får i sin hand.

Tillverkaren Sako har tillsammans med representanter från Försvarsmakten och Försvarets materielverk undersökt de vapen som har haft felfunktion. Utifrån detta har en metod för att kontrollera vapnen tagits fram och nu ska en översyn av samtliga levererade vapen genomföras.

005_webb

Våren 2023 tecknade Försvarets materielverk, FMV, ett ramavtal med den finska leverantören Sako om nya eldhandvapen.

Foto: FMV

AK 24 finns i två utförande i Försvarsmakten i dag. Felen som har uppstått har skett vid instruktörsutbildningen, vilket innebär att det troligen handlar om de vapen från serieproduktionen som levererades till Försvarsmakten i december och inte de försöksvapen som använts under provturskommandot, förklarar Henrik Lundin.

Han betonar också att viss problematik inte är ovanlig i samband med införandet av nya vapensystem.

– Det här är en känd företeelse för oss som har varit med ett tag. Det har varit felfunktioner på tidiga versioner av både AK 5 och AK 4. Vi lär oss hela tiden hur systemen fungerar och slutsatser dras så att man kan göra versionsförbättringar. Även fast det varit en process att ta fram systemet så är det inte ett färdigt system, det är mycket som vi kommer upptäcka i och med att vi använder det.

Det här är en känd företeelse för oss som har varit med ett tag. Det har varit felfunktioner på tidiga versioner av både AK 5 och AK 4

Skjutförbudet innebär att AK 24 inte får användas vid skjutning med skarp och lös ammunition. Däremot kommer olika typer av utbildningsverksamhet på AK 24 fortsatt att genomföras.

– Det innebär att man kan genomföra utbildning på materielkunskap, övningar i handgrepp och liknande, men ingen skjutning. Skjutförbudet gäller för samtliga vapen. De kontrollåtgärder vi vidtar nu kommer att behöva göras på alla vapen som har levererats hittills, men även på de planerade leveranserna under våren.

Vapen från provturskommandet används i dag vid högvakt av vissa förband och där kommer fortsatt användning av AK 24 att tillåtas.

– Risken att soldater i vakttjänst ska tvingas avfyra sina vapen bedöms som låg. Därför undantas skarp bevakningstjänst från det här beslutet, säger Henrik Lundin.

En utredningsgrupp vid Arméstaben har analyserat olika handlingsalternativ för hur skjutförbudet ska hanteras. I veckan beslutades att AK 5 C/D och AK 4C/E ska användas i värnpliktsutbildningen från och med nu fram till det att förbudet hävs, senast den 1 augusti. Därefter ska antingen AK 24 eller det beställda interimsvapnet Colt M4A1 nyttjas i utbildningen av värnpliktiga.

– In till dess att kontrollerna är gjorda och vi med säkerhet vet att vi kan häva skjutförbudet kommer man använda AK 4 och AK 5. Det är kända vapensystem och är inte i sig särskilt dramatiskt, säger Henrik Lundin och fortsätter:

– Interimsvapnet finns med som alternativ för att skapa handlingsfrihet för oss. I stället för att avvakta och se så kan vi också förbereda oss för andra alternativ. Vi kommer nu att vidta åtgärder för att genomföra införandeutbildningar på Colten på Markstridsskolan.

Kontrollen av samtliga levererade AK 24:or fortsätter. Teknikerna som undersökt vapnen med felfunktion har gjort en preliminär bedömning men ytterligare tester görs för att definitivt fastställa orsaken. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det började som en blogg om personlig utrustning. Idag är kontot Taktisk ett forum för försvarsdebatt och en informationskanal för många anställda i Försvarsmakten – och ett av de mest omdiskuterade. Officerstidningen har träffat personen bakom kontot för ett samtal om anonymiteten, informationsvakuumet som han upplever i myndigheten och anklagelserna om desinformation.

    Josefine Owetz
    Taktisk
    Taktisk har sedan starten 2009 valt att vara anonym.

    Foto: Björn Öberg

    Nästan varje vecka kommer det in tips. Ibland handlar det om en ny skrivelse, ett beslut eller en publikation som någon vill ska nå ut till de anställda i Försvarsmakten.

    – Ofta är det människor som är lite längre upp i hierarkin som hör av sig och tipsar om sådant som de tror kan vara bra för andra att känna till. De skriver att ”nu har vi kommit ut med den här, kan du pusha för den?”, säger mannen bakom kontot Taktisk, som vill vara anonym.

    Vi träffas på ett konditori någonstans i Sverige. Han har varit yrkesmilitär sedan 2007 och i mer än femton år har han skrivit om Försvarsmakten. Idag har han omkring 22 000 följare på Instagram och runt 9 000 på X. Själv ser han på genomslaget med blandade känslor.

    Jag är väldigt ambivalent till den roll och maktfaktor det kanske har blivit. Helst hade jag nog sett att det inte blivit så.

    – Det har vuxit bortom vad jag trodde att det skulle bli. Jag är väldigt ambivalent till den roll och maktfaktor det kanske har blivit. Helst hade jag nog sett att det inte blivit så.

    Det började 2009, när han startade en blogg om personlig utrustning. Frågan var aktuell på grund av insatserna i Afghanistan, men han tyckte att de stora försvarsbloggarna vid den här tiden mest skrev om strategiska frågor och försvarspolitik.

    – Jag upplevde att det fanns ett informationsvakuum vad gäller personlig utrustning. Diskussionen var het då, mycket kopplat till Afghanistan. Jag köpte mycket utrustning själv och använde den i tjänsten, så jag började skriva om det. Sedan började jag skriva om fysisk träning, ledarskap och andra frågor som intresserade mig.

    Idag spänner ämnena som avhandlas på kontot brett: från löner och villkor till materielfrågor och personalförsörjning, vidare till tystnadskultur, militär etik och lärdomar efter olyckor. På senare år har ämnen som drönare, AI och rysk informationspåverkan varit återkommande. På bloggen skriver han längre och mer resonerande texter, medan han på Instagram delar aktuella nyheter och tips på handlingar att läsa, håller frågestunder och lägger upp memes om livet i myndigheten.

    – Jag har velat ha kontot som en plattform för att sprida information, för jag upplever att informationsdelgivningen generellt sett inte fungerar särskilt bra i myndigheten. Längst ner på pluton- och kompaninivå sitter man inte i Emilia varje dag och då missar man mycket. Jag vill också att kontot ska ge möjlighet för den lilla soldaten och sjömannen att få ventilera.

    Han har ofta frågestunder där följare skriver in frågor eller tar tillfället i akt att lyfta aktuella spörsmål. Det senaste året har det återkommande varit inlägg om arbetsmiljöproblem på flera organisationsenheter, där namn på förbanden och de berörda förbandscheferna har publicerats.

    Hur avgör du vad som ska publiceras?

    – Det första jag kollar är om jag kan styrka något, helst med handlingar. Sedan vilken nivå som individen befinner sig på. Soldater och anställda på lägre nivåer ger jag mig aktivt inte på. Jag attackerar inte heller personen, utan tjänsteställningen. Är du förbandschef och saker händer på ditt förband är du ansvarig.

    Många av tipsen som skickas in publiceras aldrig, eftersom det inte går att bekräfta eller sannolikt är skyddsvärt, berättar han. Felaktigheter som upptäckts korrigeras, och om någon berörd ber att ett inlägg ska tas bort gör han i regel det.

    Kontot har ibland anklagats för att sprida desinformation. Vad säger du om det?

    – Desinformation är att avsiktligt vilseleda. Det gör jag inte. På sin höjd är det missinformation, att jag har missförstått något. Det har jag gjort ibland, och då reviderar jag alltid, säger han och fortsätter:

    – Jag vill att myndigheten ska bli bättre, det är därför jag är kritisk. Hade jag inte brytt mig hade jag kunnat skita i det.

    Han har sedan starten valt att vara anonym. Frågan om vem som ligger bakom kontot har gäckat många i myndigheten genom åren. Några kollegor och hans närmaste chefer vet att det är han som driver Taktisk, andra har listat ut det. Men anonymiteten fyller en viktig funktion, menar han.

    – Folk har mycket lättare att prata med någon de inte känner. Samtidigt skyddar anonymiteten andra runt omkring mig. Det finns tendenser att man vill ta reda på vem som känner mig eller vem som har pratat med kontot. Så länge ingen vet vem jag är kan det inte heller drabba någon annan.

    Han har själv inte drabbats, men har fått återberättat hur vissa chefer ute på förbanden har samlat sin personal och sagt att de inte får prata med Taktisk. Han har också vid flera tillfällen fått höra berättelser från anställda som har blivit utskällda när någon händelse från det egna förbandet har kommit ut på kontot.

    – Vi borde ha kommit längre i att förhålla oss till att det finns ett konto där det skrivs saker. Som statlig myndighet måste vi kunna stå för det vi gör, utan att skälla ut folk och säga åt dem att vara tysta. Det gynnar ingen. Men detta är lokala initiativ, inget som kommer från Försvarsmakten centralt.

    Taktisk

    Illustration: Björn Öberg

    Vem tror folk att du är?

    – Det finns de som tror att jag sitter på Högkvarteret och de som tror att jag sitter på någon form av stab. Gissningarna om vilken försvarsgren jag tillhör varierar också. Vissa tror att jag är en kvinna, att jag är mycket äldre än vad jag är, andra att jag är yngre. Det beror på vem man frågar.

    År 2023 bestämde han sig för att lägga ner kontot. Han hade tröttnat. Det höll i några månader, tills frågan om personlig utrustning väckte lusten igen. Det senaste året har han dragit ner på tiden han lägger på kontot och en del av fritiden går istället till projektet Lumos, ett AI-baserat verktyg som han har skapat för öppen informationsinhämtning och som vem som helst kan ladda ner.

    Det kommer inte ut någonting till förbanden, och jag vet att det sitter folk med sina mobiltelefoner överallt och försöker göra saker. Så jag tänkte: vad kan jag göra? Förhoppningsvis kan detta vara ett steg till en OSINT-förmåga i Försvarsmakten.

    Bakgrunden är kriget i Ukraina, som enligt honom har visat att öppna källor är viktiga på alla nivåer i en modern försvarsmakt. OSINT, som står för Open Source Intelligence, syftar på processen att samla in och analysera information från öppna källor. Lumos samlar nyheter och uppgifter från flera källor, översätter ryska och ukrainska inlägg och tar fram dagliga sammanfattningar av läget det senaste dygnet. Flödet domineras av rapporter från Ukraina, men verktyget bevakar också Mellanöstern, kinesisk militär, cyber, maritim säkerhet, drönare och rymden.

    – Lumos kommer egentligen ur en frustration. I så många år har vi inte haft en strukturerad OSINT-förmåga i Försvarsmakten. Det kommer inte ut någonting till förbanden, och jag vet att det sitter folk med sina mobiltelefoner överallt och försöker göra saker. Så jag tänkte: vad kan jag göra? Förhoppningsvis kan detta vara ett steg till en OSINT-förmåga i Försvarsmakten.

    Det nya verktyget och att ta del av innehållet på bloggen är gratis, men den följare som vill har möjlighet att skänka honom en slant. Bidragen går enligt honom till kostnader för webbhotellet, att betala för de handlingar han begär ut från Försvarsmakten och till energidryck. Men det är inga större summor han får in, och det är inte heller en drivkraft i arbetet med kontot.

    – Jag tror inte att det blir roligare av det. Tiden är egentligen inte faktorn heller. Det är mer att motivationen ibland tryter. Pengarna är bara skönt för att kunna plana ut vissa kostnader som jag har kopplat till kontot.

    Det han saknar i försvarsdebatten idag är fler debattörer som tar plats. Det finns nischade konton inom en del områden, men han hade hoppats att de skulle vara fler vid det här laget.

    – Jag skulle vilja ha en flora av kunskapsbärare som sprider kunskap publikt och vågar ta diskussionen. Experter som säger: jag kan de här grejerna, och jag tycker att det här är ett felaktigt val. Det behövs som en motpol till undermåliga beredningar.

    Varför det inte har blivit så vet han inte. Kanske är det jantelagen, kanske tidsbrist. Men behovet är som störst just nu, menar han, när Försvarsmakten växer, utvecklar nya förmågor och allt ska göras på en gång.

    – Det pratas mycket om innovation. Men innovationen kommer inte bara för att vi säger det, eller för att vi döper något till ett experimentkontor. Den bygger på att folk faktiskt tar sig tid att sätta sig ner och fundera: gör vi det här på rätt sätt?

    Ibland står man och skriker in i en vägg.

    Själv är han inne i en liten dipp, berättar han, och frågar sig ibland om kontot har spelat ut sin roll.

    – Ibland står man och skriker in i en vägg. Men jag vet att det jag skriver läses högt upp i Försvarsmakten, och även på Försvarsdepartementet. Jag tror att jag har uppnått det mesta jag kunnat tänka mig med mitt konto.

    Ur arkivet: